Den Samiska Budkaveln
Stoppa Jan Alvös gränsbestämning III


I en framställning till regeringen 2002-07-14, samt en inbjudan december 2002 till regeringen m.fl. till samedag IX 2002 12 15, båda med viktiga bilagor har Den Samiska Budkaveln åberopat sin korrespondens med statsrådet Annika Åhnberg, som ledde till dennas ursäkt å regeringens vägnar till samerna för grundlagsvidrig tvångsförflyttning, usel skola och det faktum att samerna aldrig själva fått bestämma definitionen av same i Sverige eller fått ens något mått av autonomi (jämför Åland, Färöarna, Grönland). Art 1:2 i ILO 169.

Vid nämnda framställning var fogad en föreläsning vid samedag VIII i Stockholm 2002-04-24 där Tomas Cramér s 701 beskrev hur professor Kell-Åke Modéer blockerat doktorandforskning om samerna, utan att Modéer själv äger några kunskaper i den invecklade samejuridiken med dess starka kameraljuridiska kopplingar och anknytningar till den administrativa norrländska avvittringen, som ej kunde (det kända rättsfallet Lilla Hamnskär) avklippa befintlig kameral civilrätt, (lappen själv som för landet skattar 1751 ”äga skatteland”, samernas permanenta neutralitet i krig, den lappiska nationens conservation, etc.). Budkaveln framhåller att Modéer ej publicerat sig inom den komplicerade samejuridiken, utan sysslat med rättskipningen i Sveriges tyska besittningar, advokatväsendet i USA och annat långt från samerna. Det finns sakkunniga inom kameral- och jordskatteväsendet som vore mycket värdefullare för Jan Alvås eventuella utredning, särskilt som nomadismen erkännes av konventionen ILO 169, vilket gör att alternativa vintervandringsstråk till det bete som kan vara tillgängligt är nödvändiga. Arkeologin har visat att sådana stråk alternerat historiskt, varför urminnes hävd ej får fattas alltför ortsbestämt och årsvisst. Lagbesluten om sedvanerätt till vinterbete har en allmännare syftning. Traditionell uppfattning är att sedvanerätten sträcker sig till kusten i Norrbotten och Västerbotten (se Mankers karta). ILO 169 Art 13:1, se fransk text, och Art 14:1, som Heurgrens utredning försummat (SOU 1999:25). Direktiven 2002:7 kan ej godtas, de bygger på grova fel i Heurgrens utredning och använder ILO 169 som ett vapen mot samernas fastställda gränser, deras skattemannarätt och deras nomadism. Detta är ett missbruk av globala ILO 169.

Alvå och Modéer saknar lappmarkserfarenhet. Hela gränsbestämningsidén är stridande mot ILO 169, som försvarar nomadism, och bör återkallas. Den tjänar blott samernas motparter.

Den rättshistoriska trygghet som namnet Modéer avser att skänka är en illusion. Modéer har aldrig satt sig in i samejuridiken, och den avgörande kameralistiken, t.ex. 1646 års skattläggning av skattefjäll för djurskjutning, (grundskatternas avskrivning avsåg ej att någon civilrätt skulle mistas; under 1886 års och följande lagar ligger nedvärdering av samerna som skarpt kritiserats i Genève). Budkaveln anför jäv mot Modéer vad gäller Jan Alvås eventuella utredning.

Historiska museet har just nu en utställning där det görs gällande att samlevnad samer – svenskar alltid varit friktionsfri. Detta stöds med äldre insignifikativa citat. Åsa Simma har filmats och filmen visas kontinuerligt på museet, men Åsa Simmas budskap är något helt annat (tyvärr är ljudkvaliteten sådan att hennes budskap ej går fram).

Författare som t.ex. Bernhard Nordh, Svante Isaksson och Lennart Lundmark visar i modern tid att utställningen ger en felaktig bild. Kritiken mot Sverige från Genève visar detsamma. Museet har ej kunnat besvara kritiken.

Tredskodomar mot samernas vinterbetesrätt har meddelats, då samerna ej har råd att processa och ej har fri rättegång i livsavgörande processer; fri rättegång avskaffad efter de framgångar samerna enligt Bertil Bengtsson vann i 1981 års dom i Skattefjällsmålet, framgångar som gjorde att staten avstod från att taga ut vunnen rättegångskostnad (riksdagsbeslut).

Sådana tredskodomar kan ej vara avgörande mot ILO 169 och den starka kritiken mot Sverige från två instanser i Genève 2001-2002, Rasdiskrimineringskommissionen och Människorättskommittén har framfört kritik som borde självmant upptagas av diskrimineringsombudsmannen.

Statliga utredningar får ej vara präglade av informations- och faktaresistens (beskriven i brev till professor Hugh Beach 2002-07-31). ILO 169 är en konvention för ett folk – samerna – ej för en viss näring. Detta gäller globalt.

Landet ovanför odlingsgränsen i Norrbotten och Västerbotten ligger enligt lag till samernas uteslutande begagnande. Gränsen är alltså redan bestämd av riksdagen 1873 och kan ej ombestämmas. Samerna gör där ej anspråk på privat mark i vidare mån än lantmäteriet och lappskatten stöder (avvittringen). Staten måste respektera samernas rätt, liksom på skattefjällen i Jämtlands län. Dessa fjäll är genom lantmäteri avgränsade åt lappallmogen enligt k. brev 1841 om bestämmande av säkra gränser för lappallmogens i länets renbetestrakter, bekräftat genom utslag av länsstyrelse och regering, samt genom skattläggning 1646 och senare. N.I.A. 1962 s 392. Här behövs ej ytterligare gränsbestämning.

I alla fallen skyddar lappskatten det nomadiserande vinterbetet som civilrätt, skattläggning för djurskjutning förutsätter bete året om, även vinterbete på skogen, som staten ej kunde ge bort med större rätt än staten hade den när ”bondgänserna” senare bestämdes (avvittringen).

Enär ILO 169 skyddar nomadismen, som innebär att man flyttar så långt betesbehovet kräver, olika långt olika år enligt en rätt sui generis, är en gränsbestämning av vinterbetet en självmotsägelse. Lappskatten, stärkt av ILO 169, ger vinterbetesrätt, den äldsta rätten, på ”bondmarken”.

Grundskatternas avskrivning var en politisk jämlikhetsfråga, det var uteslutet att denna avskrivning skulle medföra någon civilrättslig förlust av markrätt. Den som påstår sådan förlust har att styrka sitt påstående. Samerna har vinterbete i skydd av lappskatten, som ej blivit underkänd och ej kan gränsbestämmas.

Skattefjällsdomen 1981 kan kritiseras. Klart är dock att den ej gällde/gäller vinterbetet, ej heller äganderätt sui generis enl. ILO 169 till skattefjäll eller vinterbetesrätt.

Påståendet i dir. 2002:7 att skattefjällen – registerfastigheter – skulle vara statligt ägda kan ej stödjas på skattefjällsmålet, där staten i medvetande om sin saknad av fångeshandling ej vågade genstämma och yrka äganderätt (dispositivt mål), ej på 1981 års dom eller någon annan dom, se J.K. 1988. Enl. Art. 2:2a i ILO 169 skall samerna kunna finansiera rättegångar i samma utsträckning som motparten ”bönderna”. Reellt gäller detta ej i Sverige.

Rättsverkan av lappskatten för djurskjutning vad gäller vinterbete är oprövad, den måste tas upp i tingsrätten.

Sedan utredningsdir. 2002:7 skrevs har Rasdiskrimineringskommissionen och Human Rights Committee 2001 05 01 resp. 2002 04 01 framfört mycket skarp kritik mot Sverige. Att som Sverige använda ILO 169, ännu ej ratificierad, som en pretext för en samenegativ gränsbestämning, som ej skall kunna revidera ”tredskodomar av finansiell nöd”, och som strider mot nomadprincipen i ILO 169 (folkrätten), som ej skall anlita samer utan bygga på samernas motparter statsmyndigheterna (ILO 169 Art 2:1 och 2 och 1968 års samepolitiska program, antaget av landsmötet, aldrig upphävt) framstår som förkastligt, en icke-objektiv utredning som skall inställas.

Dir 2002:7 utelämnar den viktiga nomadismen i folkrätten.

Renen skall nomadistiskt, stödd på skattläggning och folkrätt, ILO 169 etc., få söka vinterbete där den finner det. Detta uråldriga onus vilar på ”bondmarken”. Enär renens vinterbiotop är 100-årig skog, gör renen föga skada på skogen.

Även älgen söker vinterbete fritt. Dess vinterbiotop är emellertid skogens föryngringsfaser, varför den gör stor skada på skogen.

Dessa enkla fakta söker samernas motparter av olika skäl förringa, liksom statsmyndigheterna. En utredning från Sydsverige, som främst skall lita till statsmyndigheterna och saknar ortskännedom och utredande samer, är otjänlig och bör inställas.

Framhärdar staten i att genomföra en dylik partsutredning, bör den kunna angripas hos Europakommissionen med stöd av sameprotokollet från Sveriges inträde i EU.

Enligt Budkavelns uppdrag

Tomas Cramér


– Innehåll –

Copryright 1966 till dags dato Tomas Cramér. Senast uppdaterad Friday, August 01, 2003. Sidan laddad gånger. Webmaster Carl Cramér.