Inledning

Sapmi World Heritage Laponia


I Laponia är naturen intet unikt, detsamma finns på andra håll. Det som är unikt är samekulturen, fast rotad sedan flera tusen år, samhällsintresset av de utrotningshotade samerna som dock kan leva kvar, de har till skillnad från andra ett stabilt näringsliv om det får elementärt rättsvärn. Samerna får icke värn för sin rätt mot intrång eller skador. Det är motparternas särintressen som kortsiktigt, närsynt värnas av politikernas stat. Naturskydd bör bedömas gemensamt över större områden som det gamla odelade Sverige, ej Lillsverige. ”Demokratin” har icke rätt i allt. 51 bestämmer där över 49 varav ingen är same. ILO 169. Folkrätten är överordnad, vilande på etik och moral. Första undersökningsämne är samernas bestående civilrätt, som ej likt rennäringslagen 1928–1971–1993 vilar på ett negativt privilegium utan är självbestående enligt domar i högsta instans. Alltså måste lagen radikalt göras om, rätten tillerkännas samiska rättssubjekt, som kan föra talan inför nationella och internationella fora om rätten till land och vatten, jakt och fiske m m i full jämlikhet med ”de vita arierna”.

Judarna i Tyskland åtnjöt före Hitler fulla civila och juridiska rättigheter i samhället liksom samerna i Sverige före (1809–1815) 1884 med Knut Olivecronas volte-face (helomvändning) med genomslag i HD. 1841 års brev om bestämmande av säkra gränser för lappallmogens renbetestrakter avsåg skattlagda skattefjäll med skattemannarätt, och med vinterbetesrätt på kronomark – då utan hemmansgränser – nedanför skattefjällens råmärken 1646, som adpertinens till det ägda skattefjället, under lappskatten som avser helår, en civilrätt till vinterbete, garanterad av kronan som tog upp skatten (Gustav Vasa 1543).

Carleson-Cramérs HD 1868 samt J J Nordströms riksdagsdeklaration om samernas äganderätt pga urminnes hävd 1871 visar att samernas civila och juridiska internationella riksdagsemancipation av 1751–1752 ännu bestod i huvudsak med sin bekräftelse av Gustaf III 1789, skattemannarätt. Härefter vidtager som för judarna under Hitler (Victor Klemperer) en successiv avlövning av rättigheter, disfranchisement, markant 1928 (privilegium odiosum) och 1993. Successivt avlövas bl a jakt- och fiskerätten dessa båda sistnämnda år för samerna, se Andrea Amfts diagram i Historisk Tidskrift 1998 med beskrivning. Alla samer i norr måste återfå jakt- och fiskerätten och bestämmandet däröver läggas i samisk hand.

Knut Olivecrona av 1884 fick större genomslag i ämbetsmannakretsar än i lagtext, men hans anda, kommen bl a från von Düben-Widmark 1872–1873, dominerade den senare genomförda avvittringen enligt 1873 års stadga i strid mot civilminister Axel Bergströms principdeklarationer i riksdagen. Den senare avvittringen har en helt annan karaktär än äganderättsavvittringen – skattläggningen, begärd av samerna, av 1841, men kunde ej avskaffa bestående civilrätt, skattemannarätt (rättsfallen Lilla Hamnskär, Torringen).

Departementstjänstemännen är tyvärr fortfarande i en path dependence av Knut Olivecronas – Peder Kjerschows skrämmande avlövande samenegativism med sina judiska paralleller (professorerna K B Wiklund och Herman Lundborg i Upsala). Hitler-liknande avlövning och samernas undergång – läs justitierådet Olivecronas text som ledde HD 1884 – något mer stridande mot det etos och den moral som bär upp ILO 169 är svårt att tänka sig. Skattefjällsdomen 1981 avviker i mycket hög grad från detta etos och denna moral, som kunnat beaktas även i ett rent fastighetsrättsligt sammanhang, om HD vägt parterna på det sätt tingsrätten med stor norrländsk erfarenhet – som HD saknar – verkställt i Skattefjällsmålet. Judarnas rätt i Sverige utvecklades tvärtom positivt från en privilegium odiosum-start 1782 (blott bo i tre städer samt i Marstrand porto franco; ej äga fast egendom, ej gå ed inför rätta) till fulla civila och juridiska rättigheter på 1860-talet samt militärt svenskt försvar för svenska (danska) judar under andra världskriget (jämför norska judars öde).

På de jämtländska skattefjällen, som frånskiljdes kronans och enskildas marker, tillfördes skogsinkomster, grus- och fallhöjdsinkomster, jakt- och fiskeinkomster m m samerna. Här har en judeavlövning skett, liksom i försvarsrätten mot skadedjur, ej bättre för att den är en oblodig kolonialism-självstympning i samebyn som krymper. Detta har lett till ett tillstånd av olidlig belastning, proportionslös, utan försvarlig ekonomisk kompensation, som måste betecknas som en exorbitant burden i belysning av ILO 169 och folkrätten (Gudmundur Alfredsson).

Samernas bestående rätt skall först analyseras som sådan. Heurgrens metod att taga den kränkande avlövningslagstiftningen för god och blott söka tillse att Sverige klarar kraven i ILO 169 med maximalt darr på ribban, är en förkastlig metod (SOU 1999:25). Likaså är det mycket olämpligt att ge en särskild rennäringskommitté ett för hela samebefolkningen, särskilt den i norr, viktigt uppdrag.

Sameallmänningsproblematiken måste lösas samtidigt i ett grepp, markrätt i paritet med ”de vita”, hemmansägarna. Deras rätt tolereras, även där den är mycket omfattande (Värmland, Småland, Pajala, Mälardalen). Giv samerna full paritet. Då först blir Annika Åhnbergs ursäkt till samerna för olaglig tvångsflytt och jaktintrång, okompenserade – underkompenserade skador, avlövning, i praktiken genomförd.

Uppdelningen på två utredningar förvirrar medvetet problematiken politiskt som de tre linjerna i kärnkraftsomröstningen. Den viktiga artikel 13 i ILO 169 kommer lätt att judeavlövas (obs den franska texten, även i artikel 23). Växelvis avskärmas viktiga komponenter i samernas helhetslösning, i pariteten. Denna avlövningsmetod har staten ständigt använt mot samerna, den verbala målsättningen och den grundlagsstadgade mark- och vattenrätten för samekollektivet i norr, juridisk(a) person(er), har ständigt skiljts åt. Sverige har lagstiftat om land- och vattenrätten utan samepolitisk målsättning 1971 och senare. 1977 års verbaliseringar om målsättning blev tomma ord då lagstiftning ej följde. Nu yrkas en helgjuten helhetslösning, där bortdömandet 1981 av privilegium odiosum, ett privilegium-falsifikat som gällande lag vilar på, läggs till grund och civilrätten, pariteten, genomförs enligt ILO 169.

Idén att den defekta, bristfälliga, juridiskt ohållbara avlövningslagen 1928–1971–1993 skulle uttömmande reglera samernas rätt till land och vatten är absurd, lagens grund, judeprivilegium odiosum, är bortdömd av HD 1981.

Avlövning före Kristallnatten.


– Innehåll –

Copryright 1966 till dags dato Tomas Cramér. Senast uppdaterad måndag 28 februari 2000. Sidan laddad gånger. Webmaster Carl Cramér.