Brev till Tom G Svensson


1998-11-29--1998-12-28

 

 

Fil dr Tom G Svensson

Universitetet

OSLO

Norge

 

 

 

Tom,

Tack för Ditt brev 1998-11-23, där Du ifrågasätter Lars Thomassons (LT) recension, s k recension som Du skriver. Du tillägger att det är aningslöst av Samefolket (SF) att överlåta uppgiften till LT, då SF bör känna till LT:s fientliga hållning till mig TC. LT talar, säger Du, om en partsanalys. Du påpekar att det i målet finns två parter, samerna genom TC, och motparten staten. Till förmån för vilken part påstår LT att analysen är gjord, frågar Du. Du säger Dig icke vilja gå i någon polemik mot LT, till det är han alltför osaklig i sitt förblindade hat till TC.

Det gäller alltså LT:s artikel i SF 1998:10, sid 30-31 om Din bok The Sami and their Land, Oslo 1997.

Jag måste börja med en fråga till Dig. På sid 86 ff i min självbiografi Harald Cramér och traditionen har jag påpekat att det på SSR:s landsmöte 1981 var en strid om 1968 års Samepolitiska Program och att sekterna, läger LP och läger LT, bekämpade TC i en kohandelsallians ehuru de hade helt olika mål. Dessa mål uppfattades onyanserat och kortsiktigt av dem själva, och det ena målet stred mot det andra. Resultatet blev dock en allians mot TC.

Ännu 1980 och 1983 hade samerörelsen allmän respekt, t ex i riksdagen och behandlades något så när korrekt (min av två riksdagsmän framlagda motion mot statens försäljning av samemark). Sedan har det bara gått utför (Se Samernas Vita Bok Volym 27) och 1998 har man rent av delat på ministeransvaret, Ulrica Messing och Margareta Winberg. Detta bådar frånvaro av respekt och korrekthet gentemot alla samernas juridiska rättigheter i norr, även om ansvaret nu återgått till Winberg. Jag önskar mig ett svar från Dig på den framställning jag ger på sid 86 ff.

Kännetecknande för LT och i hög grad för Israel Ruong (IR, Isse) är ju bristen på juridisk sakkunskap. LT i sin 'recension' talar ju ej om att falsariet lapp-privilegium (odiosum) dömdes bort av HD 1981 i Skattefjällsmålet.

När jag som doktorand i samerätt träffade Isse i slutet på 1950-talet, kände Isse ej alls till 1751 års kodicill eller dess grund i Samuel von Pufendorffs äganderättslära för urfolk, eller dess stadfästande på kungl befallning genom Svea hovrätts universal 1752. Universalet påbjöd respekt för lapprätten, samernas egen domstol, som skulle tillämpa kodicillens bestämmelse om "äga skatteland" och om arvsrätten till dessa land. Isse lärde av mig dessa saker, men glömde på äldre dagar bort kunskaper och återföll till en ohållbar amatörjuridik, som han tidigare torgfört.

Isse trodde också felaktigt, att HD och lägre domstolar skulle kunna döma om historiska orättvisor och rättskränkningar mot samerna t ex på 1800-talet, då nybyggen och hemman trängde fram även ovan odlingsgränsen av 1873. Vem som skulle kunna vara kärande i en dylik process och om hemmansägaren skulle förjagas bekymrade ej den åldrade Isse. Hemmansägarna har ju litat på statens politik och försök från samerna att förjaga dem skulle leda till total katastrof för samerna. Staten däremot har ett stort ansvar för ren kolonialpolitik, kleptokrati mot samerna, men detta är en politisk fråga och en folkrättsfråga. Staten ansvarar också för att samerna till fullo får åtnjuta vad staten skattlagt och samerna betalt skatt för.

Referenten i HD Bertil Bengtsson klargjorde också vid förberedelsen i HD att det var bestående och utövad rätt i nutid, grundad på urminnes hävd, som kunde bedömas i målet, ej historiska oförrätter mot samerna, som dock var viktiga som bakgrund. Om detta blev vi ense, men ej om att maktprincipen skulle gälla, som Gustaf Knös hävdade (ej protokollfört trots begäran därom). Isse och LT hade/har ej juridiska kunskaper och det har ej heller författarna P. G. Kvenangen eller L Lundmark. I sameskolan skall naturligtvis samebarnen i detalj och i stort få lära sig om den svenska kleptokratin, för samepolitiskt medvetande och för devisen "rätten är given för de vakande och icke för de sovande", som Isse i sin krafts dagar gärna och ofta citerade, men i sin ålderdomssvaghet glömde bort. Isse hade nog heller aldrig förstått, att privilegium odiosum för samerna, som kom 1928 och dömdes bort i HD 1981, helt omöjliggjorde all autonomikamp för samerna, vilket givetvis är det viktigaste nu.

LT ger en undermålig skildring även i Nationalencyklopedin, red Kari Marklund, som nu blivit landshövding i Norrbotten. Vi hade legat på för att docent Hugh Beach skulle skriva i encyklopedin, men det blev väl närmast ett partipolitiskt avgörande.

LT värjer sig mot det enkla faktum att staten är samernas huvudmotståndare och att samerna som statens motpart var väl organiserade av TC, som bort få fullfölja uppdraget från Hotagens sameby — efter noggrann beredning — att gå till Strasbourg. Det var TC som ville att samebyn skulle skaffa landsmötets bifall, ty detta skulle gagna målet i Strasbourg mycket kraftigt. Detta insågs nog även på partipolitiskt håll, och man vidtog mått och steg eller hade vidtagit. Medaljer, honoris causa-utnämningar. 1981 års landsmötesprotokoll är talande.

LT påstår i 'recensionen' att Du Tom hållit nära kontakt med mig vid bokens författande. Motsatsen är väl fallet. Det hade varit naturligt med mycket mer kontakter. Sådana hade ju varit ytterst naturliga då jag onekligen är huvudpersonen, vilkens forskning lett till totalsegern i Højesterett 1968 i Altevatnmålet och till bortdömandet i HD 1981 av den för samisk autonomi livsfarliga rättsfiguren negativt lapp-privilegium av 1928. På grund av dessa segrar kan samerna nu kräva respekt och korrekthet av motparten staten, liksom Du kan kräva det av LT. Hade samrådet mellan Tom G S och Tom C-r skett, hade nog en framställning, som jag på sid 86 ff i Harald C-r-boken kritiserar, aldrig influtit.

På grund av sockenmentaliteten, parochial attitude, bland samepartier, 10-11 stycken i sametinget efter två val, kan man ej föra någon insiktsfull debatt i SF. En sådan debatt dras ned på sockenperspektivets plan under ledning av the doctor of path dependence and of parochial attitude LT. Andra media tar ej upp saken. Jag är därför glad att jag, medlem av Sv Författarförbund, tagit upp saken i Harald Cramér och traditionen, 190 s, utvidgas nu, Samernas Vita Bok (SVB) 1966-1998, volym 29-30. Det mesta jag vill säga är med där, se även The Nordens Biskops-Arnö Sami Volume 1995, till stor del på engelska. SF har ju genom åren försummat sameprogram och samejuridik ansvarslöst. SF: SVB 1-30 har ej ens omnämnts, trots att SVB innefattar den väsentliga nya forskningen om tvångsflytt 1919-1923-1939 och dess bakgrund 1912 och om lapp-privilegium 1928-1971 som bortdömdes av HD i Skattefjällsmålet 1981. Det var detta som gav anledning till Annika Åhnbergs ursäkt, ty LSS gav henne handlingarna. The Nordens Biskops-Arnö Sami Volume 1995 har ej belysts, ej heller den egendomligt begränsade kretsen av inbjudna till sammankomsten Biskops-Arnö II, senare, där vinterbetesrätten i Härjedalen skulle få sitt juridiska försvar upplagt. Lappskatt som rättslig grund försummades där, liksom det faktum att staten borde processuellt inmanas att försvara vinterbetesrätten som tillbehör till skattefjället enligt skattläggning och avvittring, JK 1988.

LT har troligen helt styrt dessa bortvinklingar i SF och har skrämt bort betydelsefulla samevänner/forskare som Boris Ersson och Ingvar Svanberg. LT stoppade även Davgat, en tilltänkt förening av mediafolk, samer och politiker. Hade vi haft denna parallell till Finlands Lapin Sivistysseura, hade nog fri skottlossning i fjällen ej blivit av. LT stoppade även samernas egen Föreningen Norden, som varit lätt att bilda av samebyarna, som s.g.s. alla lämnat TC fullmakt, och som ej kunnat nekas (trots Lassinantti) att vara med med egen flagga vid föreningarna Nordens gemensamma konferenser, vilket lett till medlemskap i Nordiska Rådet. Den vägen har andra gått, med gott resultat. Vägrat medlemskap i Nordiska Rådet är ett bevis på att samerna är medborgare av andra klass, disfranchisement. LT stoppade även samernas deltagande i Europeiska Minoritetsunionen UFCE, till stor skada.

En debatt med LT hamnar oundvikligen på ett för lågt plan, med partipolitikens gift nära. LT är lik Karl Erik Betsvall från Arvidsjaur. Debatt med honom på landsmöten och eljest förde han genast ned på ett så lågt plan att den blev omöjlig, och andra föll in i hans ton. Tonen i LT:s skrifter är ju Chronschoughs.

Jag förde dock mycken debatt på SSR:s landsmöten med många samer i demokratiskt syfte. Detta visar de utförliga protokoll jag lät föra över landsmöten med bandupptagning. En del band fördes dock bort, t ex Gustaf Parks hyllningstal till mig för kreativiteten vid hans sista landsmöte eller en debatt med Per M Utsi, då han förgäves sökte komma åt mig.

Funnes det ett godtagbart debattforum utan parochial attitude, skulle jag, Hugh Beach eller Per Fjellström och andra kunniga nog gärna ställa upp.

Dokumentationen finns i alla fall i SVB volym 1-30.

Lars Anders Baer (LAB) har liksom Per M Utsi (PMU) varit här hos mig sista året, i min stugbostad på Blockhusudden som sett så många samer, Lars Utsi (LU), far till PMU, Per Idivuoma (PI) och många andra, liksom mitt ställe på Örsö varit hem för ett flertal sameseminarier. LAB ser situationens allvar men saknar stridsvilja, om den ej nu pånyttföds av Sörkaitums äganderättsmål mot Vattenfall, som jag talat om i radio 1998-12-28. — Hos PI i Lannavare hade jag i många år 'mitt andra hem' liksom jag i 20 år jagade älg med samerna, i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland, skaffade baskunskaper då och i långväga färder med PI och med Jovva Barruk.

Din monografi om Skattefjällsmålet borde ju recenseras i Sv Juristtidning och andra juristtidningar. På annan plats har jag nu i slutet av 1998 analyserat begreppen path dependence och disfranchisement, som blockerar respekt och korrekthet inför samefrågan i Sverige, min föreläsning 1998-12-02 på Etnografiska Museet i Stockholm, som nu skrivs ut i kompletterat skick. Där ligger nog förklaringen till uteblivna recensioner i fora med standard. I en sådan miljö har LT intet utrymme. Bortdömandet av lapp-privilegium skulle ges den helt omgestaltande porté och verkan det äger: Altevatn + Skattefjäll, möjliggör respekt och korrekthet mellan motparterna staten och samerna. Lapp-privilegium utgör som begrepp ett förnekande av respekt och korrekthet. Lagarna 1928, 1971 och senare vilar på privilegium. Riksdagen har svikit sitt löfte att revidera 1971 års lag enligt utgången i Skattefjällsmålet (lapp-privilegium bortdömt till förmån för urminnes hävd för enskild same eller sameby, på talan av dessa).

Jordbruksminister Gösta Netzén inrättade sameombudsmannasämbetet, men efterföljande Eric Holmquist m fl var fast i privilegiesynen liksom Gunnar Sträng. Detta visade sig när de svenska samerna krävde ersättning för mistade områden i Norge och Sverige 1972 (renbeteskonventionen) och därom har Love Kellberg vittnat. Kellberg påpekade mot Sträng att samernas markrättskrav ej var något nytt utan framställts vid samernas äldre landsmöten, som Kellberg själv kände till. Sträng var helt fången i Path dependence. Lennart Persson gjorde en Sträng-vänlig ersättningsutredning och blev justitieråd.

Beach och Svensson är disputerade forskare, som tar fram de röda trådarna, de långsiktigt viktiga dragen i samernas juridiska och allmänna historia.

LT håller sig till att blunda för dessa röda trådar och sysslar mångordigt med lokalhistoria i söder. Det blir ett grodperspektiv, som bl a tagit sig uttryck i hyllning till kryptosamefienden Halvar Sehlin (jfr Calla Anrick: Herrarna på Turistföreningen 1964) i SF.

I Hugh Beachs stora tungt vägande avhandling 1981 finns en vetenskaplig avvägning av insatser som förargat LT (och IR, kom till uttryck vid disputationen). Lennart Lundmarks bok Så länge vi har marker 1998, god bok fram till 1750, är för senare tidsperioder sådan, som om den skulle styrts av LT, med dennes partipolitiska engagemang, som även kommit till uttryck i Nationalencyklopedin. Den sistnämnda har samma brister i sitt perspektiv som SF.

På SSR:s landsmöten var samerna ej alltid imponerande, t ex Nils Erik Nilsson Kuoljok, men jag gav mig självklart tid med dem (se protokoll), en typ av debatt som tog tid men gagnade. Efter så många år i Svea Hovrätt och domstolar (8 år) och Kammarkollegiet (8 år) hade jag ju kunskapen som jag kunde/ville förmedla. Kuoljok eller Jovva Spik, med en sanningslidelse, och å andra sidan Betsvall skilde sig trots allt åt starkt. I samepolitiken finns det karismatiska charlataner. LT är enbart charlatan. Ingen har aktat nödigt att skriva en monografi över LT:s alster och långa artiklar i SF, som ej fört samernas sak framåt, medan Skattefjällsmålet avskaffat det bortdömda lapp-privilegium odiosum, ett dödligt hot för framtiden. Detta väcker hos LT en kombination av mindervärdighetskomplex och självöverskattning. Sameminister Annika Åhnbergs ursäkt till samerna för 1900-talets rättskränkningar, tvångsflytt och jaktkränkning 1928 och 1992 är ju ej heller resultat av LT, utan av en analys av samehistoriens röda trådar, som LT gått förbi. Emancipation ./. disfranchisement. Samerna, medborgare av första klass, emanciperade, från Gustav Vasa till omkring 1815, sedan gradvis förvandlade till medborgare av andra klass genom skandinavismen, vulgärdarwinismen och industrialismen — rasismen med 1928 års lapp-privilegium och mäktiga kolonialofficerare i form av lappfogdar, som indoktrinerade samerna om deras rättslöshet i 1800-talstradition från präster och landshövdingar, Widmarkarna m fl. Jag har ju träffat Annika vid ett flertal tillfällen.

TC önskade hos SSR (1962-1982) vara ämbetsman, nästan ensam kunnig i samejuridiken i landet, med lön, vilket gav auktoritet mot staten, motparten. TC eftersträvade ej alls någon personlig popularitet. Sådan borde tillkomma Isse Ruong och Anders Åhrén, valda ledare.

Hos LSS erbjöds TC av Tage Östergren ordförandeskapet som TC avböjde, men accepterade att väljas till jourhavande styrelseledamot (nu hedersledamot) och sameombudsman (1982-1997). I den mycket svagare organisationen LSS räckte det ej att vara ämbetsman. En auktoritet mot motparten staten kunde TC hos LSS blott få genom att vara vald. LSS kunde ju ej ge TC någon som helst lön, blott otillräckliga bidrag till skriverska, inga arvoden. I direkta utlägg har väl TC, medlem av Sveriges Författarförbund, hos LSS själv betalat 150 000—200 000:- för verksamheten, som avsatt bl a nio volymer av Samernas Vita Bok (SVB), vol 22-30.

Gustaf Park hyllade de kreativa idéerna. LT och Isse hade som skollärare-ledare mycket av path dependence.

LT var emot de kreativa idéerna och lyckades i styrelsen med demagogi stoppa flera av dem. PI och LU var kreativa men fick ibland styrelsen emot sig. Vad styrelsen ej ville lägga fram för landsmötet hade knappt någon utsikt att gå igenom. LT försökte rentav partipolitiskt intrigera bort 1968 års kreativa samepolitiska program vid landsmötet. Denna intrig lyckades delvis senare, men 1968 års program är antaget av flera landsmöten och aldrig upphävt. Styrelsen fick en förblivande stark ställning vid ett landsmöte i Karesuando kyrka, när den på TC:s inrådan ställde kabinettsfråga (hotade att gemensamt avgå). Då var Isse ännu inte åldrad, påverkad av partipolitik, antikreativ och feg som på 1981 års landsmöte i Östersund, då han gick emot sina egna bärande idéer liksom Anders Åhrén gjorde. De öppnade därigenom för den etniska rensning, ethnic cleansing, som nu pågår i form av rättsförnekande vad gäller jakt, fiske och vinterbete, som i längden omöjliggör samernas existens i norr.

TC:s utgivande i SVB av de samiska, klassiska skrifterna, Gustaf Parks heroiska idérika landsmötesprotokoll och Karin Stenbergs Dat läh mijen Situd, med äganderätt pga urminnes hävd starkt markerad, har LT och SF aldrig fört fram.

Två lappbyråkrater kan särskilt — så talar mångårig erfarenhet — åsättas beteckningen Mr. Disfranchisement i sin strävan att behandla samerna som medborgare av andra klass, utan respekt och korrekthet: Bjarne Örnstedt och Jan-Ivar Rönnbäck. Just dessa premieras av Margareta Winberg. Kanske den egendomliga uppdelningen på två ministrar hade stora fördelar. Disfranchisement sitter i väggarna i jordbruksdepartementet som aldrig — utom under Annika Åhnberg — reviderat sin path dependence — sin spårbundna kolonialistiska samefientlighet som ej väjer för etnisk rensning bl a i förnekande av jämlikhet i domstol. Den fattige nekas ekonomisk processuell jämlikhet. Jordbruksdepartementet-regeringen har nått Kjerschows målsättning 1904: Samerna nekas den praktiska möjligheten att gå till domstol.

SF: Tidningen var egentligen ointresserad av vad som verkligen hände. Det var bra att tidningen efter Isses redaktörskap gjorde sig populär, men kunskapen var för liten liksom allsidig studieiver. I de viktigaste frågorna blev tidningen oseriös.

John Takman stödde samerna effektivt i riksdagen. Takman och TC kunde utöva verkligt inflytande 1971 och 1972 i jordbruksutskottet, där Takman satt, ta del av och påverka förslag där och lyckades bevara lagens viktiga uttryck: marker till samernas uteslutande begagnande.

Takman hade verkat starkt för zigenarna. Takman framhöll kraftigt att det viktigaste för zigenarfrågan var att eliminera vissa mäktiga byråkrater, se ovan om Örnstedt och Rönnbäck. Den helt ointellektuella attityden: 'Det vet man väl hur det är med lapparna' synes behärska dem — path dependence — spårbundenhet. Tyvärr har en mångårig propaganda i denna riktning satt sina spår även hos samerna. Klarsyn och historiska klarlägganden står väl framför allt Gustaf Park och PI (båda produktiva författare) för. Detta visade sig bl a i PI:s reservation i Norgekommissionen till förmån för Saarivuoma sameby, då andra samer fegt vek sig.

TC väckte efter mycken forskning idén om vulgärdarwinismens ledande roll i svensk oförsvarlig behandling av samernas gamla erkända med skatte jordnatur beskattade civilrätt till land och vatten, jakt, fiske och renskötsel. HD skulle förmodligen idag vara mogen att förstå detta idéhistoriska faktum — men på intet sätt 1981, då saken smugglades undan i det lilla kapitlet om rättegångskostnad för att det ej skulle komma med i referatet i NJA 1981 sid 1 och därmed visa felaktigheten och ytligheten i HD:s bedömning.

HD och regeringsrätten står, sedan Europakonventionen 1950 infogats i det svenska lagverket och med den dynamiska folkrätten, mycket friare från partipolitiskt tryck än 1981 (jfr EU).

Skall det ta lika lång tid nu för viktiga tankar om emancipation, disfranchisement och path dependence, ethnic cleansing, ny processuell ojämlikhet för urbefolkningen i domstol sedan Skattefjällsmålet och parochial attitude, med två seklers (sedan 1815) ständigt ökande negativ indoktrinering av samerna beträffande deras äganderätt (det stora perspektivet) att förstås och åtgärdas? Även LT och SF indoktrinerar negativt. Allt detta måste tas upp i Sveriges rapporter till Human Rights Committee och till Rasdiskrimineringskommittén. Samernas äganderättsvilja har klargjorts och manifesterats genom att stämma staten i det feldömda Skattefjällsmålet, jfr företalet till Cramér-Prawitz Studier, Norstedt 1970.

 

– Innehåll –

Copryright 1966 till dags dato Tomas Cramér. Senast uppdaterad tisdag 2 maj 2000. Sidan laddad gånger. Webmaster Carl Cramér.