Föredrag på Rotary, Den Gyldene Freden, Stockholm den 25 september 2000


Jag har ju haft äran att tillhöra den här klubben ganska länge, varit president och också hållit föredrag tidigare om samerna. Jag skulle vilja börja med ett begrepp som man använder i England. Ni vet att det finns dinosaurier, de dog ut en gång, de var inte anpassningsbara och då säger man i England om sådana höjdare och professorer osv, som inte kan anpassa sig – en akademiker kallas på engelska för ”don” – då kallas de inte för dinosaurs utan donosaurs. De håller fast vid det gamla och kan inte anpassa sig. Just i samefrågan vimlar Sverige alltså av donosaurs, som inte vill anpassa sig, inte släppa fram välgrundade nya tankar.

Jag kan ta ett utomordentligt bra exempel. Vi fick ju en diskrimineringsombudsman för ett antal år sedan. Den första var Peter Nobel, mycket känd från internationell verksamhet och nu också medlem av den internationella kommittén mot rasdiskriminering, som sitter i Genève. Han gjorde mycket bra uttalanden i samefrågan, till stor del inspirerad av en amerikan, som nu håller på att bli professor i kulturantropologi i Uppsala, Hugh Beach, som har forskat i den här frågan och som har en kreativ inställning till hur det verkligen förhåller sig. Nobel skrev utförligt i pressen i samefrågan (vilket även jag gjorde). Men i Sverige vill man gärna låta en ridå gå ner för samefrågan. Man är väldigt pigg på urbefolkningar i Afrika osv, de som bor i djungler i Kongo och som inte besväras så mycket av krigen där utan de sköter sitt stillsamma liv och bushmännen lite längre söderut är ju också något liknande, alltså icke krigiska folk. Det där uttalade sig Peter Nobel för, att ett icke krigiskt folk som samerna, som ju har funnits i Sverige i 1000 år – redan Tacitus talar ju om samerna i Sverige – borde också behandlas på ett bra sätt. Kai Curry-Lindahl skrev även om detta, Sveriges ledande naturskyddare. Då tänker man sig ju att detta diskrimineringsombudsmannaämbete skulle ha, som ju statliga myndigheter ska ha, en konsekvent linje och har man en gång slagit in på en policy, t ex i samefrågan, skulle man vänta sig att den fullföljs. Men det finns åtskilliga politiska donosaurs, som inte vill ha en sådan utveckling, därför att det ställer till problem, när man skulle utnyttja vattenkraften och gruvorna uppe i Norrland och timmerskogen och även nu den tunga motoriserade turismen. Då blev det en nedvärdering av samerna och många donosaurs, inte minst inom politiken, vill gärna hålla fast vid det här och inte observera vetenskapens nya, färska rön.

En som bjöds in till den här klubben att hålla föredrag var Peter Nobels efterträdare Frank Orton och han visade sig ju vara en mycket framstående donosaur. Han ville absolut inte fullfölja Peter Nobels mera moderna linje utan var faktiskt motståndare till samerna och det kom också fram i hans föredrag som han höll här. Det var, om jag minns rätt, när vi var på andra sidan vattnet Riddarfjärden i bryggeriet. Jag tror att det var där eller om det var ännu tidigare. Den här klubben har ju vandrat från olika ställen för att till slut hamna på det här trevliga stället. Denne Frank Orton kände kanske, det är möjligt att han hade varit på anställningsintervju, han kände kanske att inom politiken, tyvärr både inom (s) och (m) så vimlar det av donosaurs, som inte vill att det här genom nya rön ska gå framåt och moderniseras. Så Frank Orton höll ett seminarium samtidigt som det första sametinget öppnades i Kiruna och det var oerhört negativt i hela sin hållning. Sedan har tyvärr diskrimineringsombudsmannen hållit fast vid den här donosaur-linjen i samejuridiken. Orton gjorde internationell karriär med den linjen. Espersen, Östersjöombudsman, är även en donosaur.

Man har nu en utveckling som gott kan sägas innebära en oblodig utrensning av samerna och som faktiskt är baserad på rasistiska grunduppfattningar, som fördes fram av Herman Lundborg, som var professor i rasbiologi vid Uppsala universitet 1922. 1922 kom institutet till efter en aktion i riksdagen där även Branting var motionär och ville få till det här Rasbiologiska institutet.

När jag talar om rasism så hänför jag mig till en bok som jag har här bakom som har kommit ut alldeles nyligen, Leo Kromár: Rasismens ideologer, Norstedt 2000, och som analyserar det här framför allt ur synpunkten av judarnas behandling. Då vill jag göra den distinktionen att man måste urskilja malign rasism. Ni vet att det finns malignt melanom, alltså en cancerform, som är väldigt farlig och det finns också godartade former. Jag uppfattar det så att lite skämt om judarna, som man hade i Sverige kanske i slutet på 1800-talet osv var ändå någonting godartat, jfr Norgehistorier. Judarna hade ju faktiskt i Tyskland fulla medborgerliga och civilrättsliga rättigheter 1930, Bismarck var inte antisemit och hade sett till att judarna hade fulla rättigheter. De upprätthölls av Weimarrepubliken. Det tog då inte Hitler mer än knappt tio år, ni vet med judestjärnan, inte bära portfölj, inte åka på spårvagn osv, det blev en nedvärdering som blev katastrofal. Och så kom ju 1938 Kristallnatten, då man inte bara slog sönder butiksfönster utan också mördade judar. Eftersom man hade förberett det här under tiden från 1932 ungefär på olika sätt, så blev det ingen större reaktion i Tyskland sorgligt nog och det ledde ju sedan till denna kemiska utrotning, som man iscensatte och som nu Göran Persson vill ta upp och har tagit upp och vill återkomma till. Jag tror att det är den 27 januari som det skall bli ett nytt internationellt seminarium om detta.

Men egentligen, enligt min syn, så är det viktigaste just nedvärderingen, som skedde under 1930-talet. Hade den inte skett, så hade det sedan inte kunnat rulla på. Där vill jag alltså göra en parallell med samerna, som också blev mycket starkt nedvärderade i mitten på 1880-talet. Tidigare hade man en mycket samevänlig tradition i Sverige och den tog sig uttryck hos Gustav Vasa i olika brev, som han utfärdade där han talade om samernas äganderätt till land osv. Det fullföljdes av Vasaätten och kom också starkt till uttryck 1751, när vi gjorde upp om gränsen med Danmark/Norge och vattendelaren blev ju i stort sett gräns då. Det var egentligen ohistoriskt för samernas rättigheter hade gått över vattendelaren, eftersom sommarbetet ofta ligger i Norge och vinterbetet i Sverige. Då fick man i alla fall ett tillägg till gränstraktaten, kodicillen 1751, som bl a gav samerna egen domstol. Denna domstol anbefalldes av Svea hovrätt efter kunglig befallning 1752 i ett universal, att denna domstol skulle döma om samernas olika förhållanden, bl a rättsliga förhållanden enligt kodicillen som lag och det skulle de vanliga domstolarna respektera. Så det var ju en väldigt stark manifestation, som skedde då.

Fråga: Var låg domstolen någonstans?

Ja, det var så att lapparna var organiserade i distrikt eller lappbyar och det var inte en domstol, som hade något visst säte på ett visst ställe utan den organiserades när det uppkom en tvist. Då skulle det ske val på vissa sätt och den skulle sammansättas av både norska och svenska samer, för det var ju mycket gränstvister, som det var frågan om. Efter det att den här kodicillen hade kommit till, så skulle de svenska samerna ändå ha rätt att flytta in i Norge till sommarbetet. Det var främst sådana saker man tänkte på men också arvet av lappskatteland, som fanns redan då.

Det var alltså ett bra tillstånd som man hade och Sverige då, det gamla Sverige från Vasarnas tid och på 1700-talet var ju ett land som gick i öst-väst, kan man säga. Man talade svenska, finska, ingriska, liviska, plattyska och tyska, för Sverige hade ju Finland som var en mycket tung del av Sverige och som hade samma rättskipning med nämnd osv som Sverige hade. Och man hade Ingemanland, Estland, Lettland och Usedom och Wollin och Bremen och Verden, som vi har läst om i skolan.

Men 1809 blev vi av med Finland, fick Norge i stället, och då blir det mentalt en förändring i tänkandet. Man tänker i norr och söder i stället och några som bidrog starkt till det där var Geijer med Vikingen. Vikingen är ju inte same eller finne utan Vikingen är en arisk person och Fritiofs saga kom Tegnér med och Fritiof är ju faktiskt hjälte i en norsk saga. Så det blev en ariskhet över det hela som var helt främmande för 1700-talets Sverige, då man ju hade Finland, som var lika mycket Sverige som Sverige. Lagarna publicerades även på finska etc, etc.

Nå, då blev det alltså så småningom en mental förändring där dessa som talar ett annat språk osv, kanske var av annan ras, hade funnits tidigare och haft respekt, men nu var det av dem i stort sett bara samerna kvar. De blev då mentalt en sorts relikt som man inte fäste så stor vikt vid. Men man gjorde dock fortfarande detta i Högsta Domstolen 1868, när några justitieråd, majoriteten i Högsta Domstolen talade för samernas rättigheter. Jag hade också glädjen att ha en gammal förfader med där, Viktor Cramér. När jag hade ett mål i Norge i Höyesterett 1968 så kunde jag åberopa då vad min frände hade sagt i Högsta Domstolen 1868 och det var ju ganska roligt, måste jag säga. Man fick då i alla fall en nedvärdering under 1800-talet och den hade ännu inte verkat 1868.

En mycket framstående jurist Johan Jakob Nordström, som var professor i juridik och svensk riksarkivarie talade varmt om samernas rättigheter i riksdagen 1871 och talade om samernas äganderätt osv. Ett annat justitieråd, som inte var med då, men som kom att uttala sig i frågan senare, Knut Olivecrona, höll med om det här som Carleson och Cramér och andra hade sagt 1868. Men han vänder 1884 och får med sig Högsta Domstolen och då talar han om invasioner av en främmande folkstam och att folkstammar ”som icke vilja överge nomadlivet måste till slut efter ett tynande liv utdö”. Det är ju alltså malign rasism, där man predikar i praktiken utrotande av samerna. Han talar mycket också om industrins väldiga utveckling med järnvägarna osv, så det är den här nedvärderingen som man gör nu därför att samerna kan ha vissa ekonomiska anspråk på landet där uppe. Hitlers förföljelse av judarna var ju inte bara att han hatade judarna av rasistiska skäl utan han ville ju komma åt deras rikedomar också. Nu läser vi ju i tidningarna att judarna vill komma åt det guld som på olika sätt har försvunnit i olika banker osv. Man vill alltså återvinna det som man förlorade under Hitler och det är inte så underligt om samerna vill ha något liknande, vill ha någon form av restitution. Det utmanar väl dessa donosaurs som är skickliga kolonialister. De av rasskäl i Sverige steriliserade har fått ersättning.

Jag ska sluta med att nämna ett exempel. Rovdjuren gör ju stora skador på renhjordarna och förut fick man betalt för varje ren som var skadad och då uppstod det ju en statistik på hur många renar som Naturvårdsverket fick betala för. Sedan har Naturvårdsverket mycket smart konstruerat det så att nu får sameby betalt för varje lodjur som finns där. Finns det ett lodjur så får byn X kronor och finns det två lodjur som får byn 2X kronor. Men detta medför att det finns ingen statistik då längre på hur mycket de tar. Ibland säger man ju att svenskarna är ganska trubbiga psykologiskt, men när det gäller kolonialism gentemot samerna är svenskarna förbluffande skickliga och de stöds då också av de här donosaurs som finns både i den akademiska världen och framför allt kanske i den politiska världen och i jordbruksdepartementet.

Förr så hörde man alltid talas om att man körde ihjäl så många renar, när hjordarna passerade järnvägen. Det har ju blivit tyst om det.

Ja, det var så när jag nappade från ett anbud från professor Israel Ruong 1962 att bli sameombudsman, han hade fått pengar av jordbruksministern Gösta Netzén, som sedan blev landshövding i Skåne och i praktiken gift med en grevinna där och han är ju styvpappa till den här radikale greven, ni vet, Piper, på Christinehof. Han hade lovat pengar till någonting som skulle kallas för sameombudsman och jag antog då det budet och började föra rättegångar. – Man körde ju över kolossalt många renar då och jag blev alltså sameombudsman 1962 som jag var sedan i 35 år. Då visade det sig att det fanns inga staket utmed järnvägen som kunde hindra de här överkörningarna och järnvägen betalade väldigt dåligt också. Då tog jag upp det med en oerhört konservativ donosaur, lappfogde Hedbäck och han sa: Nä, men lapparna kan aldrig bli ense. Somliga vill ha stängsel, somliga vill inte ha stängsel och då for jag ju ut till de här byarna som berördes och talade med dem utförligt om saken och det var en komplett enighet om att man ville ha stängsel. Då tvingade jag fram att man byggde stängsel och det har ju reducerat de här överkörningarna, särskilt mellan Kiruna och Gällivar,e kolossalt mycket. Men sedan var det också fråga om ersättningen och då stämde jag Järnvägsstyrelsen efter att först ha försökt att få dem att göra upp i godo. Rättegången ledde då till väsentliga förhöjningar av ersättningsbeloppen.

Så att man kan säga att samerna får ingenting gratis utan man måste driva deras saker. Det finns ett uttryck på latin som heter Jura data sunt vigilantibus et non dormientibus, dvs rätten är given för de vakande och inte för de sovande. Det brukade Israel Ruong, som hade värvat mig, professor i Uppsala, ordförande i Samernas Riksförbund, citera efter mig. Det är en linje som man följde då i stora rättegångar. En som jag vann med hjälp också av en norsk höyesterettsadvokat, jag fick ju inte föra talan i Norge, 1968. Vi vann bifall till allt vi hade yrkat. Sedan förde jag en annan jätterättegång i Sverige som tog 15 år från 1966 till 1981, då Skattefjällsdomen kom. Det är den som samerna nu åberopar, när Vattenfall begär lagfart på vissa fastigheter utmed Lule älv. Högsta Domstolen sa i Skattefjällsmålet att skattefjällen som det målet gällde ägdes inte av samerna, ehuru avvittringen av dessa fjäll skulle skilja mellan samerna, kronan och enskilda jordägare, men däremot kunde samerna gott ha äganderätt längre norrut och det är det som nu åberopas i den här processen om lagfart. Där vann man i underrätten – det är alltså en process hos inskrivningsmyndigheten eller inskrivningsdomaren, det är en skriftlig process, men man förlorade sedan i hovrätten och nu ligger det i Högsta Domstolen.

Den talan förs av en annan person. Jag är inte övertygad om att han för fram de argument som bör föras fram. Jag ska strax visa en bok skriven av en norsk höyesterettsadvokat som jag inte tycker att detta ombud har åberopat tillräckligt bra. Det är den här boken av Otto Jebens, en mycket erfaren höyesterettsadvokat, som heter Om eiendomsretten til grunnen i indre Finnmark. Det är alltså samejuridik 612 sidor. Den har jag haft tillfälle att penetrera i sommar. Under tre veckor hade jag förmånen att vara på San Michele på Capri och då ägnade jag mig åt att göra en kommentar till den här boken. Det vet det här ombudet som nu är i Högsta Domstolen med det här lagfartsmålet men han har inte tagit någon notis om det och det tycker jag är väldigt tokigt, därför att vad Jebens säger i största korthet är att samerna äger inre Finnmark. Det kallas för Kautokeino och Karasjokk som Sverige blev av med till Norge 1751. Och vad bygger Jebens på? Jo, han bygger på den svenska rättskipningen före 1751 och den menar han utgör en grund för att det är samerna som äger de här områdena i inre Finnmark. Norrmännen följde inte alls upp den här svenska rättskipningen utan det gick i stå. Men Sverige hade alltså häradshövdingar som satt där och nämnden bestod av samer. Det är ett mycket stolt kapitel i Sveriges historia, att man hade rättskipningen, både i Sverige och Finland och även i Lappmarkerna. Alla Lappmarkerna hörde för övrigt till Sverige. Kemi lappmark hörde till Sverige, inte till storfurstendömet Finland och så har vi Torne, Lule, Pite och Ume lappmark och Åsele lappmark samt Jämtland-Härjedalens lappmark, från 1645 svensk, skattlagd 1646, finns också. Alla de hörde till Sverige och alla hade en framstående rättskipning före 1751. Det är alltså den som nu Jebens tar fram på sina 612 sidor. Det måste ju analyseras och framföras utförligt för att beaktas i Sverige och inte falla bara som försummat i klorna på dessa donosaurs, som inte vill lära någonting nytt.

Finns det någon efterträdare till dig som sameombudsman?

Nej, jag var alltså sameombudsman hos någonting som heter Svenska Samernas Riksförbund med ordföranden Israel Ruong, som ju var professor och en man med fri tanke på hög nivå, vilket är någonting man efterlyser mycket inte bara i samefrågan utan lite varstans. Då anställdes jag på sådana villkor att jag hade ett eget initiativ och det var på grund av det som de här rättegångarna kom till. Men efter 20 år så pensionerade jag mig 1982 och då inrättade man inte någon ny sameombudsman utan man fick en administrator bara, en jurist och det är han nu som för den här rättegången om det här lagfartsärendet. Enligt min uppfattning var det mycket bra att man hade en jurist med en ämbetsmannaställning där man själv kunde ta initiativ, men det har man alltså inte längre.

Vad heter han?

Administratorn som de har nu heter Jörgen Bohlin. Han har tagit en jur kand och tillhör Västmanland-Dala nation i Uppsala, han var direktör för deras bostadsstiftelse, men har inte suttit ting, inte gått i hovrätten, inte varit i Kammarkollegium, där jag var i åtta år och det är de som egentligen har sakkunskapen på det här området. Tyvärr, så har väl frågan kommit i fel händer, liksom målet i Sveg om vinterbete (fel juridisk grund) och ett mål i Strasbourg (ej uttömt inhemska rättsmedel varför Strasbourg ej tog upp målet).

Avgörande i alla de här diskussionerna har ju varit hur länge samerna har bott i Sverige. Det har blivit lite av en specialitet i Sverige med samisk arkeologi. Du sa tusen år. Vad jag förstår så rör det sig nu om ett par tusen års bosättning eller att man har funnits i Sverige, kanske ännu längre.

Jag refererade bara till Tacitus då som skriver om samerna i Germania ungefär vid tiden för Kristi födelse. Men arkeologerna under ledning av Inger Zachrisson som är docent och på Riksantikvarieämbetet har ju kommit till att de har, precis som du säger, en mycket längre historia i Sverige också. Man har fynd som visar detta.

Jag konstaterar bara det att lapphundarna och lapparna slog sig ner efter Istiden i Sverige.

Ja, och lapphunden har ju följt samerna troget. Jag har ju haft tillfälle att jaga älg med samerna under 20 år, då jag har varit den ende svensken i jaktlaget, så jag har ju en rik erfarenhet av också dessa underbara hundar. Jag ska inte gå in på detaljer, men det finns mycket att säga om dem.

Förlåt, men lapparna är väl svenskar i alla fall?

Ja, de är svenska medborgare men de får ju inte samma rättigheter som svenska medborgare och det är det som jag har reagerat så mycket mot. Jag tycker att är man jurist, så ska man se till att alla har de juridiska rättigheter inför domstolarna osv som de bör ha.

Det där är intressant, man hör i alla fall att lapparna var ju först i Sverige, samerna heter det väl egentligen. Men Sverige invaderades ju efter Istiden, allt eftersom isen försvann och det måste ju ha börjat neråt Skånehållet till. Är det så att samerna kom först där i Skåne och sedan har vandrat uppåt eller?

Det tror jag är en mycket svår fråga att besvara. Det finns olika teorier, men en tänkbar sak är ju att de helt enkelt följde isranden. Isen drog sig ju tillbaka successivt och isen var väl i Skåne och när isen försvann där så kan samerna ha kommit och helt enkelt följt isranden. Men det tror jag vetenskapsmännen är ganska osäkra om.

Ja, då borde det finnas fynd söderut i Sverige också.

Om jag har förstått min vän Inger Zachrisson rätt så säger hon att norr om Dalälven är det fullt med fynd av en befolkning som kan tolkas vara samernas förfäder. Men söder därom, om jag har förstått henne rätt, så har man inte dessa fynd. Samerna kan ha gått via Balticum söderifrån till Dalälven av något skäl.

Men det är möjligt att de har kommit österifrån och vi har fått folk söderifrån, från Tyskland och Danmark?

Ja, det där är det mycket diskussioner om. Ett tag så var motståndare till samerna väldigt inne på att de kommit uteslutande norrifrån och i stort sett utmed Ishavskusten och sedan skulle de ha trängt ner i Norge, ner mot Gudbrandsdalen i sen tid. Det var liksom lämpligt om man inte gillade samerna, då var det en lämplig teori, som en norsk historiker som hette Yngvar Nielsen höll på med. Det är väl det som angrips nu mycket av Inger Zachrisson.

Men det spelar ju egentligen ingen större roll, därför att det är ju så länge sedan bägge sakerna.

Jag skulle vilja fråga, när jag var liten så hette det alltid lappar och nu så pratar man bara om samer. Varför har det gått över till ett annat namn?

Israel Ruong sa lika gärna lapp som same. Han tyckte det där var lite löjligt. Han sa, han var ju språkman, att en ny term den adekveras, ett fint ord. Den får samma dåliga betydelse som kanske, ni vet, det hette Siam och så skulle de byta till Thailand, men man tjänar inte mycket på det. Egentligen är jag mera vän av att tala om lappby än om sameby för samebyn har man nu gjort till någon sorts förening av något slag. Jag menar att den gamla lappbyn egentligen var en liten stat, en ministat. Bakom kodicillen 1751, som jag nämnde om, så ligger det juridiska teorier av en som heter Samuel von Pufendorff och han talade om occupatio per universitatem som gjordes av en coetus hominum, alltså en ockupation som gjordes av en grupp människor. Jag har nu forskat i det här och ser att det man har trott, occupatio per universitatem skulle ha varit någon generell ockupation av något slag men universitas enligt både Cavallins lexikon och ett fransk-latinskt lexikon, som jag kunde konsultera på San Michele, säger att i juridisk text så betyder universitas en grupp, en communauté eller något sådant där. Så occupatio per universitatem betyder nog egentligen rätt tolkat ’ockupation av varje lappby’.

Hur har detta uttryck samer kommit fram? Var har det kommit ifrån?

Ja, det är väl från samiska språket själv som man har fått fram det där. De kallar sitt land för Sapmi.

Men språket hette ju i min ungdom lappska och nu heter det alltså samiska.

Det kommer från deras eget språk. Det är hämtat från deras eget språk. På samiska talar man aldrig om lapp utan det heter Sapmi/motsvarande.

Det finns ju samer i både Finland, Sverige och Norge. Är det någon differens från styrande hur man ser på samerna i Finland och Norge kontra Sverige?

Ja, det är en oerhört intressant fråga. Norge har nog haft vissa tider en väldigt ’nedlatende hållning’ som en holländsk forskare, Zorgdrager, har uttalat. Alltså Norge har haft en väldigt paternalistisk attityd. Det har nog Sverige också haft efter 1884. Sverige och Finland har ju hört ihop så länge, så lappolitiken är ganska lika i dessa båda länder. Men i Norge har det varit, tror jag man kan säga, mera negativt. Så när kodicillen 1751 kom till innebar det en internationell acceptans av Vasaättens gamla lappvänliga linje, emancipation.

Jag föredrar egentligen lapp, eftersom lappby är någonting gammalt som står i skattelängder osv. Det här sameby det har man mera gjort till en förening och vattnat ur begreppet.

Är lapp från början en nedsättande benämning?

Det är mycket diskussion om det också.

De bodde i Lappland.

Lapp är väl det primära, gissar jag.

Ja, jag vågar inte riktigt svara på det. Filologin har ju inte varit min modell och egentligen inte samekulturen heller utan jag visste ju när jag tog det här jobbet 1962 att jag skulle få så oerhört mycket att göra med de rent juridiska frågorna. Det var ingen idé för mig att börja lära mig språk osv för det skulle ändå ej kunna genomföras, eftersom jag jobbade ’full time and overtime’ med de här rättegångarna. 1962–1982 var jag sameombudsman hos SSR, 1982–1997 hos LSS, en annan samesammanslutning, inalles 35 år, på samernas egen begäran.

Kan du kort nämna om dina litterära alster?

Jag har ju haft en mycket stor produktion så det här är volym 30 av en serie som jag har gett ut som heter Samernas Vita Bok. Den kan vi ju låta gå runt. Jag har sedan också gett ut en fortsättning på den som kallas för Blodbok. Den termen hänför sig till att vissa författare förordar en våldsam vändning mot samerna. Det är en som heter Svante Isaksson som nyligen har skrivit en bok som heter Ingen frid i fjällen och han förordar faktiskt våldsam vändning i lite fördolda ordalag. Därför har jag kallat den för Blodbok. Jag tror att man måste i en sådan här produktion, del 30, hela samlingen finns på Riksarkivets bibliotek, ta lite suggestiva titlar därför att media är så ointresserade av den här frågan. Det beror väldigt mycket just på det här att det är en så oblodig, slug eliminering av samerna. Dels har man den här lagfartsprocessen i Gällivare som samerna kanske håller på att förlora, dels har man vinterbetesprocesser, som gäller det nödvändiga vinterbetet. Det vill en massa bönder få bort. De har finansiering genom försäkring som samerna ej kan få men man vägrar samerna att värja sig med fri rättegång, som jag hade i Skattefjällsmålet, där staten stod för alla kostnader. Då får man alltså en oblodig utrensning. Det attraherar inte media. Utrensningen av judarna var ju så blodig och hemsk, det tycker media är intressant, men en sådan här skicklig kolonialism, när man eliminerar en urbefolkning i smyg, så att säga och med väldigt sluga metoder, det bryr sig inte media om. I Sverige har det ju blivit så att media leder nu politiken. Sådana politiker som Branting och Arvid Lindman, Bagge, tog egna initiativ men nu har det ju utvecklat sig så med vår demokrati att det som inte media tar upp, det finns inte. Jag kan bara hoppas att Vinterstierna och Blodbok kan locka läsare. De finns på Internet.

Jag är född i Lycksele och det ligger ju i Lappland. Lycksele kallas för Lapp-Stockholm. Det var en stor grej för lapparna att åka ner till Lycksele. Det är ungefär som vi från Lycksele skulle åka ner till Stockholm. Du säger att de inte hade några rättigheter, men vad jag fick lära mig när jag var liten i varje fall, det var ju motbok då, men tydligen så hade lapparna… de behövde inte gå efter motboken för på systemet i Lycksele så blev det nästan slutsålt när de kom. Då fick vi aldrig gå ut jag och min brorsa för de satte igång ett festande som var rent otroligt när de väl kom till Lycksele. Det var vissa marknader, det fanns två stora marknader på vintern och då kom det ner lappar och satte en jäkla ruljangs på hela staden och de behövde tydligen inte följa det här motbokssystemet. Jag vet inte om de hade något annat sätt att komma åt sprit. Känner du till det?

Först ska jag säga att jag har en hatt på vilken det står Lapp-Stockholm. Den har jag köpt i Lycksele! Så det är ju alldeles rätt. Dryckenskapen har under vissa tider varit katastrofal bland samerna. Det var ju den religiösa kyrkoherden som började med laestadianism, alltså Lars Levi Laestadius, som fick lapparna att nyktra till och det var en stor räddningsaktion för de höll ju på att förgås då i superi. Det var väl en återgång till äldre tider kanske Du berättar om. – Bror Hjort har ju snidat och målat samerna och Laestadius, mitten av 1800-talet, i Jukkasjärvi kyrka. I byn finns några hemska hushållskåtor kvar, där samiska skolbarn tvingades bo. Det var Olof Bergqvist, Luleås första biskop som åstadkommit den dåliga skolgången 1913.

Då ber jag att få tacka föredragshållaren och överlämna en skraplott. Jag är mycket imponerad av dina kunskaper.


– Innehåll –

Copryright 1966 till dags dato Tomas Cramér. Senast uppdaterad tisdag 5 mars 2002. Sidan laddad gånger. Webmaster Carl Cramér.