Allmän sameproblematik t.ex. i bildkonsten

Som ett viktigt historiskt tema har ofta angetts ”Vad man gemensamt kunde tänka vid en viss tidpunkt” (mentalitetsforskning).

Brev till Hans Henrik Brummer

med bilaga Tomas Cramér: Jämlikheten satt ur spel,
Jämtlandsposten 1986


Blockhusudden den 2 mars 2001

Överintendent Hans Henrik Brummer
Waldemarsudde
Djurgården
Stockholm

Broder!

I den praktfulla katalogen år 2001 till utställningen Svenska Klassiker finns en artikel om Mårten Eskil Winge illustrerad med Tors strid mot jättarna 1872. På den bilden slog Tor ihjäl mörkögda, mörkhyade svartskallar. Sedermera presidenten i Kammarkollegium Hans Forssell stod modell för Tor. Forssell var redaktör för Svensk Tidskrift, när professor Gustaf von Düben 1872 där publicerade sin mycket samefientliga artikel, riktad mot samevännerna Carleson-Cramér m.fl. i Högsta domstolen 1868 samt mot riksarkivarien Johan Jakob Nordström i riksdagen 1871. Landshövding Widmark i Norrbotten var medförfattare till von Dübens arbete 1873 om lapparna med dess samenegativa foton tagna av von Dübens fru Lotten. von Düben bröt med orätt mot den traditionella uppfattningen av samerna som Skandinaviens urinnevånare. Hans Forssell var vän med landshövding Widmark som ivrade för exploatering av järnmalmen, som ligger på lappskatteland i Kiruna och Gällivare. Dessa land borde därför elimineras vilket Widmark med undanskjutande av samernas rätt verkade för som utredare och i riksdagens utskott samt sedermera vid lantmäterietavvittringen i Norrbotten, som skedde både ovan och nedan odlingsgränsen av 1873. Skattefjällen i Jämtland-Härjedalens lappmark fick sina gränser bestämda mot såväl enskilda som mot Kronans marker enligt ett kungligt brev den 20 april 1841. Vid förrättningarna enligt detta brev fick samerna föra sin talan och de fick sina gränser bestämda, säkra gränser för lappallmogens i Jämtlands län renbetestrakter, som det heter i 1841 års brev. Norr om Jämtland hindrade Widmark gränsbestämning av lappskattelanden med påståenden om att sådana ej existerade i Norrbotten, påståenden som sannolikt var medvetet falska, eftersom sådana lappskatteland där har kunnat beläggas av mig och doktor Kaisa Korpijaakko-Labba i Finland. Jordeboksmaterialet och andra källor var tillgängliga även på Widmarks tid. Jämför att åsiktsbytaren (1920 ./. 1922) Åke Holmbäck i SOU 1922:10 påstår att förarbetena till 1841 års lantmäteribrev – arkivmässigt lättfunna – ej kunnat påträffas.

Winges målning går väl ihop med tidens både viktorianska och tyska vulgärdarwinism. Det ariska hade fått en nordisk form redan genom Geijers Vikingen 1911 och Tegnérs Fritiof (ingen av dem same eller finne) och sedermera genom Viktor Rydbergs Fädernas gudasaga som starkt bidrog (1880-tal).

Hans Forssell var liksom en senare chef på Kammarkollegium, Lennart Berglöf, med många sameuppdrag, mindre uppskattad av de kunniga kammarråden, se dock Carl Bildts minnestal över Forssell i Svenska Akademien (Herman Schücks arbete om Forssell som snart utkommer). Slående är det totala accepterandet av ”ariska” synsätt inom samhällets tongivande kretsar: Tor är OK 1872.

I samband med Liss Erikssons utställning nyligen på Waldemarsudde överlämnade jag till Dig volym 29–30 av Cramér: Samernas Vita Bok, tillsammans 542 sidor vari delarna Vinterstierna och Blodbok ingår. Jag kan nu även överlämna min uppsats 1986 i Jämtlandsposten Jämlikheten satt ur spel: HD:s dom i Skattefjällsmålet, illustrerad med bl.a. Johan Fredrik Höckerts tavla Gudstjänst i Lövmocks fjällkapell, som vann guldmedalj på Parissalongen 1855, inköptes av Napoleon III och placerades på museet i Lille, varifrån den återköptes av Aron Borelius till Norrköpings Museum. Till 1866 års utställning lånade Frankrike ut Lappmässan som gjorde stor lycka på utställningen, ett fördarwinistiskt verk, år 1855 fanns ju ingen darwinism.

Det är en avgörande skillnad mellan uppfattningen 1855 och Tors kamp mot underlägsna 1872. Här ligger vulgärdarwinismens starka inbrott i Sverige genom inflytande – ett synnerligen stort inflytande – i Sverige av den tyske vulgärdarwinisten Ernst Haeckel med sin Natürliche Schöpfungsgeschichte 1868, som liksom Darwins Arternas uppkomst 1859 fick en utomordentligt snabb och vid spridning bl.a. i Sverige. Haeckel var också upphovsman till den monistiska rörelsen som hade flera svenska anhängare bl.a. Ellen Key.

Bo Grandien i Rönngruvans glöd 1987, som dock talar om lappar och finnar, och Tomas Björk i Svenska Klassiker 2001 har här försummat ett väsentligt paradigmskifte i svenskt kulturliv. På 1880-talet kom som sagt Viktor Rydbergs Fädernas gudasaga och även hans undersökningar i germanisk mytologi som bidrog till en ”arisk” fixering. Vissa rader i hans Himlens blå är dock betänkliga, trots att Rydberg aldrig själv föll för vulgärdarwinismen i Sverige eller i internationella sammanhang. I Himlens blå heter det

”Till ariskt blod, det renaste och äldsta

till svensk jag vigdes av en vänlig norna.

Mitt folk har till symbol av sina anor

fått himmelsblått i väna barnaögon

och himmelsblått i ärekrönta fanor.”

och har säkert ofta uppfattats som ett ja till Tors nedslående av de mörkögda, mörkhyade svartskallarna, bland dem pacifistiska samer inom Sveriges gräns.

Sverige har haft en malign antisamitism, men Herman Schück bejakar att Sverige självt aldrig har haft någon malign antisemitism.

Jag bifogar en uppsats av mig ”Fakta om samerna – ofta missuppfattade” av 2001.

Anna Hierta-Retzius och Julia Svedelius, född von Heijne, med rötter i Stockholms intellektuella värld, var förkämpar för försvenskningen av samer och tornedalsfinnar som drevs mycket starkt bl.a. i särskilda ”arbetsstugor” uppe i sameland och Tornedalen. Biskop Olof Bergqvists nomadskola av 1913, med lägre bildningsmål för samer än för andra folkskolebarn och med usla inkvarteringsförhållanden, de fick ej bo i vanliga fyrkantiga rum, har också lett till boklösa hem, en kultureffekt som kan visa sin negativa karaktär i flera generationer, ett socialt arv. Härtill bidrar den åsyftade brain drain som åstadkoms genom att ”lärda samer” 1928 genom lag olagligt förlorar sin juridiska rätt till land och vatten.

Höckerts lappmässa i Lövmock, tavlan är även känd under andra namn, hade väl prytt sin plats bland svenska klassiker och kunnat ge ett väsentligt perspektiv på det vulgärdarwinistiska svenska paradigmskiftet, som ju är helt otänkbart före 1860-talet, ty först då fanns Darwins och Haeckels skrifter. Tilläggas kan att samernas äganderätt till land och vatten starkt attackerades utan att dock lösas genom lagstiftning 1886, 1898, 1928 (falsifikatet lapprivilegium) eller 1971. Tornedalsfinnarnas rätt till land och vatten attackerades aldrig utan fick bestå. Falsifikatet lapprivilegium är bortdömt av HD i Skattefjällsdomen 1981, som återgår på Höjesteretts isbrytande Altevatndom 1968, men riksdagen har trots löften 1971 aldrig reviderat lagen efter HD:s bortdömande av lapprivilegium, vilket falsifikat alltså fortfarande består, ehuru avvisat av högsta juridiska instans. Varför valdes Höckerts lappmässa, med dess fördarwinistiska lappuppfattning, bort på Waldemarsuddes Svenska Klassiker? Problemen finns oavsett ev. bortval. Bo Grandien i sitt nämnda arbete är dock som sagt inne på problematiken ”lappar och finnar”, medan Tomas Björk i katalogen ej alls berör detta ändock ganska viktiga ämne när det gäller Tors kamp. Höckert 1855 och på 1866 års utställning kontra Winge 1872 är en utmärkt parallell till Carleson-Cramér i HD 1868 och J. J. Nordström i riksdagen 1871 kontra von Düben i Svensk Tidskrift under Hans Forssell 1872 och Knut Olivecronas åsiktsändring i HD 1884.

Frankrike besegrades av Tyskland 1871 och det tyska kejsardömet proklamerades den 18 januari 1871 i spegelsalen i Versailles. Tyskarna var kända som det värsta kolonialfolket i Afrika och där hade von Düben varit och fått inspiration. Detta ledde i Sverige mot samerna till antisamitism, kleptokrati och kolonialism.

Johan Tiréns samebilder är ett försvar av en antisamitistiskt nedvärderad grupp under vulgärdarwinismens bann (Ernst Haeckel m.fl.). Johan Tirén fick en sådan bild utställd i riksdagen 1886 (riktad mot riksdagsmannen bruksägare W. Farups ”Tors” nedskjutning av renar vid Ljusnedals bruk i Härjedalen). Johan Tirén vore värd en utställning, insatt i rätt sammanhang, väl studerat, ett den svenska rasismens lackmuspapper.

Med hjärtliga hälsningar

Djurgårdsgrannen i det lilla huset

Tomas Cramér

Bilagor utelämnade


– Innehåll –

Copryright 1966 till dags dato Tomas Cramér. Senast uppdaterad tisdag 5 mars 2002. Sidan laddad gånger. Webmaster Carl Cramér.