Öppet Brev till Ambassadör Thomas Hammarberg


Stockholm den 8 september 2003
ÖPPET BREV

Ambassadör Thomas Hammarberg

Olof Palmes Internationella Centrum

Box 836

101 36 STOCKHOLM


Broder,

Tack för Ditt värdefulla bidrag på Utrikespolitiska Institutet den 10 juni 2003, där Göran Ternbo förde fram ohållbara teser, som statsrådet Nykvist knappast kan stödja.

Länge har man kunnat uppleva i svenska domarkåren och politikerkåren, t.ex. i Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen, där jag sedan 1950 – över 50 år – varit verksam, att samerna ej ingår i folkhemmet och att likhet inför lagen endast gäller för bona-fine folkhems-genossen.

Inläggen av Dig och Ulf Mörkenstam 2003-06-10 borde skjuta sönder den positionen och visa att lag som vilar på antisamitism ej är bättre än den som vilar på antisemitism.

Ockupation av land – utmark – i Småland skedde genom frälsebönder som utövade mulbete säsongvis (kor och får måste stallas in på vintern, endast renen och det gotländska utegångsfåret kan vara ute året om men detta kan ju ej göra rättslig skillnad för utmarkens ockupation) jämte jakt och fiske i utmark, professor L. O. Larsson i Kronobergs hembygdsbok 1974, 521 sidor. Vanliga bönder, skatte, hade ej jakträtt, men samerna skattlades 1646 för djurskjutning (vilket förutsätter bete året om). Samerna hade stor betydelse för riksgränsen liksom smålandsfrälset (med jakträtt). Här måste rättshistorikerna ta upp saken på allvar. Efter åtta år i Kammarkollegiet 1954–1962 och fyra år i Svea hovrätt 1950–1954 (statlig utbildning) vet jag en del om detta. Bland annat har jag genom självsyn erfarit hur främmande den vanlige domaren är för de fortfarande gällande avvittringsutslagen i Jämtland och Härjedalen (kungligt brev 1841) och den likaledes ännu giltiga kameralrätten – äldre skatterätten (jordskatt). HD:s dom 1981 i Skattefjällsmålet är amatörmässig, tjänstemannamässig, har aldrig accepterats av samerna, ej heller av JK Hans Stark (förlikning 1988). Samerna har en civilrätt till land och vatten oberoende av lagen (vilket klart erkänns 1968 av Høyesterett även för svenska samer).

Parallellen samer-frälset är kameralt-rättsligt närliggande. Vulgärdarwinismen i 1886 års lag om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige (här finns "lappallmogen" från 1841 års kungliga brev kvar, det talas ej om någon "rennäringens rätt") med dess begränsning (nedvärdering) till att blott äga rätt till vad samerna brukade på medeltiden, är en ohistorisk novitet av 1884 (professor Gunnar Eriksson). I Småland fick samma hävd till utmark utveckla sig till full äganderätt (Bonde-ättens Bordsjö etc.) Samernas hävd ansågs kring 1870 innebära äganderätt (professor J. J. Nordström m.fl.). Otto Jebens hävdade med rätta i sin doktorsavhandling härom året, att i modern tid endast äganderätten ger samerna det skydd de oundgängligen måste ha för att bestå med sitt icke-våld.

Dock gällde/gäller ju samernas hävd, ockupation, skattläggning, i princip skoglösa, ofertila områden, endast brukbara genom samernas unika teknik. "Lappallmogens renbetestrakter" får "säkra gränser" 1841, med oomtvistlig besittning, vilket ej innebär att lappallmogen ej kan ha rättigheter utöver dessa gränser, t.ex. till vinterbete. "Nödvändigt bruk i näring" ger civilrätt, detta är Høyesteretts linje, vilket jämte ockupation och skattläggning gäller vinterbetet.

1928 bortdefinierades de icke-renskötande, de var ej längre samer, bestämde staten, med hjälp av falsariet lapprivilegium, en nödlögn som förnekade samernas faktiska civilrätt, grundad på ockupation och skattläggning (ännu bestående kameralrätt). Dessa båda grunder och nödvändigt bruk i näring som civilrätt åberopades ej i vinterbetesmålet nyligen i Härjedalen, som därför förlorades av Jörgen Bohlin i tingsrätt och hovrätt.

Nödlögnen orsakades via 1919 års renbeteskonvention av trängsel genom de grundlagsstridiga tvångsförflyttningarna på norsk begäran inom Sverige 1920–1939 av nordsamer (ingen ersättning lämnad de tvångsförflyttade)..

För förståelse är det nödvändigt att gå in på vissa personella förhållanden. Själv fångades jag av kampen för de döva, som missbehandlades av staten (Skolöverstyrelsen) 1955 och framöver. Politiken gick ut på att förinta Pär Aron Borgs teckenspråk från tidigt 1800-tal (Manilla), som de verkligt döva behöver och som lyft dem från att vara "dumbe", dövstum, till ett mänskligt liv. Detta skulle ersättas med apparater så att alla blev lika, "gleichschaltet".

I vattenmålen deltog jag som kammaradvokatfiskal och märkte samma statliga tendens där, mot samerna, nedvärdering av deras fastighetsrätt och önskan om att icke-renskötare skulle utdefinieras från samegruppen och att renskötarna skulle sakna fastighetsrätt, trots sin ockupation och skattläggning, och bli så minimerade i sin rätt till fjällen som möjligt. Ingen annan hade rätt till fjällen och de överdämda ytorna till vattenmagasinen, varför även detta innebar "Gleichschaltung". Lappfonden, ej samerna själva, fick en minimal ersättning, 1918 ingen ersättning alls. Fiskeersättning (all framtid) beskattades oerhört hårt.

Hela tiden sedan 1954 varav 35 år som sameombudsman har jag väckt idéer och i samråd med professor Israel Ruong och landsmötet låtit specialister (Cramérs team av professorer) utveckla idéerna. Den svenska tingsrätten med lappmarkserfarne Einar Holm förstod saken, som nu ILO 169 är inne på, men överrätterna hade (HD 1981) den traditionella antisamitiska synen, likhet inför lagen gäller blott folkhems-genossen (fil. dr Anne-Li Lindgren). Staffan Källström har benat ut den i Sverige, enbart där, så mäktiga hägerströmianismen, som fortfarande dominerar politikerkåren och domarkåren i Sverige med dess obefinliga sameetikdebatt. Det är ytterst lågt i tak i den bepansrade HD, i riksdagen och i det styrda sameutredningsväsendet (Göran Rosenberg i Culture and Crisis, Berghahn Books 2003).

Idéutvecklingen stötte på motstånd av ängsligt småborgerlig natur hos turistsamesonen (Åre) Lars Thomassson, som ej såg de stora linjerna, tvångsförflyttningarna i strid med grundlagen (§ 16 i 1809 års RF) m.m.

Samma typ av motstånd mötte hos den förmögne småstadssonen (Köping) Jörgen Bohlin, som kom till samesaken efter de norska segrarna 1965 och 1968 och sedan valde den lätta vägen "fackförening för renskötare" utan arbetsam aktiv rättskamp, forskning och sinne för folket, kulturen samedefinierad, ej minimerad genom statsdefinition.

Dessa både kunde räkna med statens medhåll och ett visst automatiskt medhåll av gynnad samegrupp. Man spelade på den ängsliga inlärda småborgerligheten och vände sig emot kreativa idéer som bryter mot den anammade underdånigheten, utarmningen och gruppens uppsplittring som gynnar vissa. Se 1968 års Samepolitiska Program. Lappfogdarna t.ex. Hedbäck, Malmström, Ritzén, med suverän maktställning och talrika underhuggare i ett långt skede, senare maskerat, har i gärning lärt ut att staten kan hämnas på den som hävdar kultur och likhet inför lagen. Denna lärdom och den undermåliga nomadskolans brist på verklig lärdom (biskop Bergqvist 1913) sitter djupt.

Dagens byråkrati, uppifrån och ned, är långt ifrån fri från lappfogdementalitet. Endast en djupgående "same" etikdiskussion typ Norge kan belysa rasläror, professor Herman Lundborg i rasbiologi vid Upsala universitet 1922 och mer svårgenomskådligt Karl Bernhard Wiklund via Åke Holmbäck, Ivar Afzelius och Georg Bergfors (bl.a. i radio som sagt belyst av fil. dr Anne-Li Lindgren). Komplicerade mekanismer kräver beläsenhet allsidigt, ej ekonom-politiska förenklingar (fil. dr Ulf Mörkenstam).

Vulgärdarwinismens av mig påvisade antisamitiska bortdefiniering av samernas majoritet är av staten önskad, dold, borde enligt statsmyndigheterna och politikerna ej framvisas av 1968 års Samepolitiska Program, som SSR:s landsmöte antog 1968, jämför de fredliga inuiterna och aktuell Grönlandspolitik, av professor Gunnar Eriksson och nu Ulf Mörkenstam. Den passade ej heller den enkla konventionella politik Thomasson-Bohlin höll för lämplig.

Jag har tidigare belyst hur HD redan i den, trots begäran, oprotokollerade förberedelsen i Skattefjällsmålet, ledd av Bertil Bengtsson, avvisade alla etiska-moraliska grunder, lät staten framföra maktprincipen som avgörande och framhöll att konventionell svensk fastighetsrätt var vad som skulle prövas (rätt sui generis enligt ILO 169, som gäller, bör gälla, för bergsfolk, t.ex. i Kambodja, och etisk-moralisk rätt är alltså oprövad av HD 1981, yrkades ej i det dispositiva Skattefjällsmålet, kan prövas i nytt mål).

Anteckningarna från 2003-06-10 finns på min hemsida. Mina skrifter finns i Cramér: Samernas Vita Bok (SVB) 1966–2003, 30 volymer (Riksarkivets bibliotek).

Med vänliga hälsningar

Tomas Cramér

Se sid 4.

De icke-krigförande folken i världen är prototyper för icke-våld, Gandhi – Martin Luther King – Arne Naess. Viktiga referensgrupper.

Se Åsa Nilsson-Dahlströms avhandling 2003 Upsala (kulturantropologi) om "världsarvet Laponia" Negotiating wilderness in a cultural landscape, anmäld i Fjärde Världen 2/2003 av Tommy Lambrell. Det är ju ytterst egendomligt att Naturvårdsverket, ett partsorgan, sitter som domare när det gäller att flytta bort en ny varg från renbetena. Deras beslut borde överklagas to exhaust local remedies, för få bort denna domstolsanomali i Strasbourg (bostadsdomstolen kom ju bort).

I Laponia-fallet råder ju ej heller någon proportionalitet. – Skall det vara turism där skall ju samerna i kraft av ockupation, skattläggning, och nödvändigt bruk i näring, civilrätt vara bestämmande.

The Ingenous World 2002–2003 IWGIA, Köpenhamn har sameinformation sid 31–40 och bl.a. värdefull information om Guatemala-Nicaragua.

Utöver Samedag X på Utrikespolitiska Institutet 2003 tog jag initiativ till Samedag VII och IX på Etnografiska Museet 2001 och 2002. Detta kommer att på min bekostnad publiceras i SVB Volym 30 (medverkande bl.a. professor Tom G. Svensson och justitierådet Bertil Bengtsson). Obs. Svenssons bok The Sami and their Land, Oslo, 1997; the Sami vs the Swedish Crown. A study of the struggle for improved land rights; The Taxed Mountains Case, 213 p. utgivare The Institute for Comparative Research in Human Culture, detta institut gav ut Erik Solems banbrytande studier i samerätt, där Solem betonar skoltsamernas byars markäganderätt som det ursprungligt samiska; samt även en sammanfattande bok av professor Knut Bergsland.



P.S. Vi sörjer Anna Lindh, hon var uttalat positiv till samerna, se hennes bilagda brev 2003-07-04 till samen Per Fjellström.


– Innehåll –

Copryright 1966 till dags dato Tomas Cramér. Senast uppdaterad Wednesday, October 01, 2003. Sidan laddad gånger. Webmaster Carl Cramér.