Brev till Docent Björn Holmgren, Stockholm den 25 mars 2003


Stockholm den 25 mars 2003



Docent Björn Holmgren

Hässjevägen 16

756 47 UPPSALA





Björn,

För en tid sedan sände Du mig Thomas Wallerström: Samer mellan öst och väst under medeltiden i ett arkeologiskt bidrag till renskötselns historia, Norrbottens Museums Årsbok 2002. Tack för detta Xerox!

Wallerström har nog rätt i stort. Han nämner ej drotsen Knut Jonssons (nu aktuella Heliga Birgittas morbror, hos vilken hon uppfostrades) brev 1328 med garantier för samernas jakträtt (venaciones, brevet är på latin). Jag tror att svenska Finnmark då enligt svensk pretention omfattade hela sameområdet från Ishavet till Norra Dalarna och att Hälsingarna och Birkaborna var de mest gynnade i brevet.

Vad som jag tror kommit i skuggan är den mäktiga kyrkan.

Jag tänker mig det dåtida "svenska" sameområdet som ytterst rikt, med lax och björn (fullt jaktbar) som huvudtillgångar. På det sättet skildrar Sten Bergman på 1920-talet Kamtchatka och det finns all anledning att uppfatta "svenska" Finnmark, sameallmänningar, lagutskottet nr 30/1982/83, ej "no man's land" på samma sätt med samma stora rikedomar. Bergman omtalar sätt att bevara lax. Detta möjliggjorde för de fredliga icke-krigförande samerna att mera avancerat stationärt levnadssätt, vida bekvämare än den långflyttande helnomadismen och framför allt renmjölkningen, som var ytterst arbetskrävande med daglig samling, apterande av dihinder på kalvarna etc. Alltså helt motsatt "evolutionens" nu alltmer övergivna betraktelsesätt.

Det var nog den mäktiga kyrkan som delvis med eget folk tog laxen i beslag från samerna med hjälp av staten. Biskoparna red med stora följen och drängar. Detta förklarar de tvister om laxfiskerätten i de stora norrlandsälvarna som pågått in i senaste tid – med tidsmässigt försummande av samernas historiska rätt i rättsfall i HD, där staten stundom vunnit efter voluminösa utredningar. Egentligen var laxfiskevatten samernas (liknande tvister i Norge t.ex. ortodoxa Neiden med Skoltefossen) men den usurperades av kyrkan och staten.

Strandägande bönder ville sedan med lagens vattenrätt, 12:4 J.B. och tidigare regler, hävda laxfiskerätt i "nutid", då samernas ursprungliga rätt sjunkit i glömska.

Samerna drevs till ett obekvämare liv, ett fattigare och mera arbetskrävande ensartat liv, där de tvingades in i mera omfattande beroende av i förväg tidssatta marknader. På dessa kunde kustbönder göra grova förtjänster på skinn av bäver, mård etc. Älvsborgs lösen visar att dessa kustbönder var bland de förmögnaste i svenska riket.

Kyrkan har ju aldrig varit särskilt samevänlig. Den trängde nog undan – med statens hjälp, och senare under reformationen undanträngd av staten – samernas från laxfisket (mycket begärligt för fastan) utan större betänkligheter.

Kyrkan etablerade sig i norr och allt talar väl för att detta skedde i bl.a. materiellt intresse långt före byggandet av stenkyrkorna i Luleå gammelstad och Kalix (och givetvis långt före svenskarnas byggande av träkyrkan i Kautokeino 1601).

I sen tid uppträdde ju kyrkan samefientligt – etno-centriskt genom biskop Olof Bergqvists usla nomadskola 1913 och hans skriverier, genom rasprofessorn Herman Lundborgs favoritelev prosten Georg Bergfors' samenegativa radiopropaganda 1935 (Anne-Li Lindgren) samt genom ärkebiskopen K. G. Hammars vägran i remissyttrande som ej ändrats att direkt ratificera konventionen ILO 169. Hammar vill ju se trosbekännelsen (tron på Gud är det enda som är säkert) som "symbolisk" (svar på fråga i S. Katharinastiftelsen) och generellt tolka kristendomen som "poesi".

Poesi – dikter – Ekelöf – Tranströmer tolkar ju var och en helt subjektivt. Gäller detta även Kristi etik och moral?

Skall då även Nya Testamentets etik och moral enligt Hammar tolkas helt (politiskt) subjektivt? Matteus 25 i "Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig". K. G. Hammar politiserar kyrkan.

Detta är en del av en allmänfarlig politisering i Sverige med 11:14 i grundlagen som bas (grundlagen får ej kontrolleras av domstolarna när det är riksdagen som brutit grundlagens rättsgarantier).

Politisering av domstolarna, hur tillvaratogs samernas sekelgamla nämndemannaskapstradition när nämndemännen började utses politiskt? Den tillvaratogs icke. Vidare hur utses justitieråden (ingen sakkunnigbedömning, de tas ofta direkt från lång departementstjänstgöring liksom JO).

Politisering av kyrkan, se ovan, av de förr självständiga universiteten som själva valde sin universitetskansler.

Hotande politisering av de självständiga ämbetsverken, t.ex. Kammarkollegium med självständiga kammarråd, dito Kommerskollegium m.fl. (hotas av Nuder-Svegfors' nytillsatta utredning).

Bakgrund

Laxfisket i älvarna omtalas av Dick Harrison i Jarlens sekel 2002 sid. 335, 554 (lax som skattepersedel), 558 (Upsala domkyrkas laxfiskeverke) och 559 (lax som underförstått element i svensk expansion vid Bottenviken 1327, 1328, 1335 då ärkebiskop Olof utdelar till Nils Sparre ett intresseområde i Pite).

Vad Harrison ej nämner är att drotsen Knut Jonsson 1328 erkänner samerna som rättsinnehavare, vilka ej får hindras i sina jakter.

På sid. 561 säger Harrison beträffande Tornedalen att "samerna drog sig undan eller assimilerades med nykomlingarna". Detta var rättsövergrepp beträffande det viktiga fisket, ett huvudintresse för kyrkan. Att samerna ej är/var krigförande innebär ej att de är/var rättslösa, men kyrkans inflytande var stort och för samerna ytterst negativt, Harrison sid. 557 ff.

På sid. 568 nämner Harrison samerna i förbigående som skatteobjekt. Svensk lappskatt innebar att samerna hade juridiska rättigheter, kronan svarade för att skattedragaren fick åtnjuta det beskattade, tillerkändes jakt- och fiskerätt, rätt till land och vatten inom stor eller liten sameby (universitates, sameallmänningarna). I Österland hade kronan svårt att hävda de fredliga samernas rätt, men förlusten av det ytterst rika laxfisket synes ha tvingat samerna till den nomadism Wallerström beskriver. I den mäktiga och gods- och rättighetssamlande kyrkan har samerna hela tiden haft en aktiv motpart, en katolsk eller protestantisk godsägare, skogsägare. Under senare skeden tycks den ortodoxa kyrkan ha varit välvilligare (skoltsamerna), tvingad av tsarens gramotor.

Även om först de norska stormännen och senare Birkaborna blev rik och profiterade grovt på samerna var det dock fråga om en symbios och den svenska lappskatten innebar som sagt en garanti för samernas rätt till land och vatten, en sammanhållen svensk samepolitik från norr till söder. Riksgränsens hävdande var/blev ett samernas territoriella monopol via lappskatten för sameallmänningarna, olika markdelar (universitates), samebyar, stora eller små, med ursprunglig ockupation och skattläggning och seklers skattebetalning som bas/grund. Sverige fick 1751 malmfälten i Kiruna och Gällivare på grund av lappskatten för land och vatten med dess privata äganderätt. Likställigheten och jämlikheten fordrar att ockupation och skattläggning gäller lika för same, för svensk (jämför de stora adelsinnehaven idag med samma gamla – ockupation, skatte-frälserötter). Som den lappmarkserfarna tingsrätten fann i Skattefjällsmålet är det samma sak i Jämtland, trots HD:s tjänstemannadom 1981.

Med vänliga hälsningar



Tomas Cramér



– Innehåll –

Copryright 1966 till dags dato Tomas Cramér. Senast uppdaterad Friday, August 01, 2003. Sidan laddad gånger. Webmaster Carl Cramér.